En bok om kent
Jag tänkte på kent, varför jag inte lyssnat på länge, så som jag gjorde förr.
Senare samma dag hittade jag en bok.
Det var sista exemplaret och det va en bok om kent.
Det fanns inget annat alternativ än att bara köpa den.
Jag har aldrig tidigare tänkt på varför jag egentligen tycker om kent så mycket.
Det har liksom bara fallit sig så naturligt.
Bra texter och genomtänkta melodier.
Efter att ha läst ett stort antal sidor i boken har jag kommit på ytterligare en anledning
till att just kent alltid stått högst.
Det är just det att största delen av deras texter sjungs på svenska.
Vilket inte många artister lyckas göra bra.
Det är verkligen mycket lättare att komma undan med en halvkass text om den sjungs på engelska.
Eftersom svenskan är det språk som jag har lättast för att uttrycka mig genom,
så är det inte konstigt att det är lättare att ta till sig en svensk text.
Men eftersom svenskan är ett väldigt begränsat språk, så förstår man att texterna lätt kan låta
konstiga och mesiga.
Kent lyckas dock alltid att hitta de rätta orden.
Alltid kanske är att ta i, eftersom det ändå finns låtar jag gillar mindre än andra.
Men jag vet inget band som gjort så mycket bra musik.
Alla låtar går att tycka om på något sätt (eller vissa delar i dom).
Dessutom har jag vågat mig på att lyssna på andra svenska artister.
Ett par heta tips är Olle Ljungström, Jakom Hellman och Lasse Lindh.
Kent har för mig skrivit sveriges bästa musikhistoria!
Utan dina andetag
Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mig svag
men jag vågar inte väcka dig nu
Jag skulle ge dig allting du pekar på
men bara när du inte hör vågar jag säga så
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag utan dina andetag
Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit
och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastna i ditt hår
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag utan dina andetag
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag utan dina andetag
Vad vore jag utan dina andetag?
det kanske kommer en förändring
Älskling, sommarn kommer långsamt
Tänk om du kunde se, lilla Sverige ändrar form
Husen och gatorna är tomma
Semestertider, landet i undantagstillstånd
En motorväg skär genom centrum
Över torgen och betongen
I en plötslig hög av storm
Man glömmer att nätterna är korta
Och sömnen, den bedrar mig
Med min hjärtesorg
Men älskling, inatt kom du tillbaka
Och allting var förlåtet
I en sällsynt lycklig dröm
Och just i ögonblicket när jag vaknar
Hänger skuggan av hoppet kvar i mina rum
Älskling, jag vet att du är vaken
Signalen når din del av världen
Men får inget svar
I värmen står luften dödligt stilla
Tänk om du kunde se hur processen tappar fart
Älskling, inatt kom du tillbaka
Och allting var förlåtet
I en återvunnen dröm
Och just i ögonblicket när jag vaknar
Hänger skuggan av hoppet kvar på mitt rum
Älskling, jag har hittat in från mörkret
Det finns hopp om en förändring
Men det tar den tid det tar
En nystart, jag tänker nya tankar
Men allt det där du föll för finns fortfarande kvar
Allting har förändrats, men jag känner likadant
Älskling, inatt kom du tillbaka
Och allt fick sin förklaring
I en återvunnen dröm
Och just i ögonblicket när jag vaknar
Ser jag skuggan av hoppet försvinna från mitt rum
Sömnen/Vid din sida
Jag skyddar mitt förvuxna, dumma hjärta.
Sömnen kommer som en vän tur och retur mot tystnaden.
Sömnen kommer som en vän.
Den dömer ingen, glömmer ingen.
Öppnar bara famnen.
Vid min sida går mitt livs kärlek ton i ton.
Vid din sida går en tredje tyst person.
Kärnvapentester är vackra på håll...
Tillbaka till samtiden
Nånting måste undgått min blick.
Objekten under radarn
är de som skapar myter som
slår hål
på en orättvis värld.
Jag önskar du var här.
Men ingen är där
när jag vänder mig om...
Jag vet du menar allvar.
Nånting måste undgått min blick.
Dödligt, giftigt allvar.
Sméstans tegelramar sträcks
mot molnen.
Där charterplanen möts.
De viskar hålen
i himlen ska bli vår död.
Men ingen är där
när vi vänder oss om.
Jag undviker så skickligt
ämnen som leder någonstans.
Du är tätt vid min rygg.
Äntligen somnar du om.
Det svider till i mina ögon
när musiken tar slut igen.
Har du tänkt på att vi
nästan aldrig lyfter vår blick
från marken
mot den svarta rymden
ovanför
molnen...
Men ingen där
när vi vänder oss om.
Jag dansar runt, parerar
vant din bedjande blick.
Din rygg mot min rygg.
Äntligen somnar du om.
Jag känner en sån lättnad
när musiken går på igen.
Har du tänkt på att vi
nästan aldrig lyfter vår blick
från marken
Mot den svarta rymden ovanför
molnen
där missilerna möts.
De visar hålen
i himlen ska bli vår död
ovanför molnen
där djävulen bor.
De viskar hålen
i himlen från hans klor.
I hela mitt liv har jag längtat
långt, längre bort härifrån.
Nu står du först på min lista
över folk som förtjänar ett
öde värre än döden...
Du vill ha stulna, svarta rosor på din grav.
Älskling, jag har aldrig kunnat lära dig någonting...
Om det här ska vara allt vi hann
så håll mig hårt
håll mig älskling, nu
Från kalla krig till varma vintrar.
Du står i frontlinjen igen
